Jag saknar tiden då bloggen tycktes mycket mer livsnödvändig. Det blir aldrig samma sak numera. Inlägg som byggs upp i huvudet går inte att fånga, falnar och slocknar och blir bara ord när jag försöker skriva dem.

Jag försöker skriva annat också. Jag vill vara Johan Ajvide Lindqvist. Jag skulle vilja fånga det han fångar så perfekt hela tiden. Men inget går bra, jag lessnar så fort på karaktärer, historier, ger upp. Det finns två sorters försök: de som börjar med en mer genomgripande idé som jag tänker på för länge och däför sen inte går att nedteckna på ett sätt som gör grundtanken rättvisa, sen finns det de där inledningarna som känns så bra men som inte har en fortsättning just för att man inte har en tanke bakom det hela.

Idag har jag hängt på stan, haft julklappsutdelning med min pappa och sett på August. Det är lustigt, August som jag lite känner en instinktiv illvilja till, och Jonas Karlsson som jag mycket känner en instinktiv välvilja till.

Julen var bra föresten. Jag och Lisa lyckades utomordentligt med vårt julbord. Vi gjorde bland massorna några tofubollar som var stört goda samt en sötpotatispaj som fick oss att försonas något med amerikaner och deras thanksgiving. Jag fick också dvd-tillskott. Nu saknar jag och L bara sjunde säsongen Buffy innan samlingen är komplett då vi slår våra påsar samman. Fick också Hedwig and the angry inch av Lisa och såg den igen igår. Den är så underbar!

Läste till klockan åtta imorse. Jag älskar såna ledighets-lässessioner. Det känns mer legitimt nu under helgerna trots att jag varit lika ledig en hel evighet nu. Men visst måste man väl få ta ledigt under julen från dåligt samvete med?

Tone, rubriken är en extra julklapp till dig!

Satt i Världsbutiken i dag och fick hemskaste fantomsmärtorna i Annika Lantz underliv eftersom jag läste hennes 9½ månad mellan kundvarven. Hon är ju så oerhört rolig och fantastisk och bra och boken är typ som en riktigt, riktigt bra blogg. Men det är de värsta bitarna som stannar kvar och tanken på spruckna mellangårdar har plågat mig hela dagen. Så fort jag stänger ögonen ser jag framför mig en sax som klippAAAAAAAAAHHHH och tvingar mig själv att inte fullborda tanken, eller nålar som ska sy igenAAAAAAAHHHH och ja, ni fattar, det ilar i mig så fort det dyker upp och jag konstaterar återigen att det här med barnafödande kanske aldrig blir min grej.

När jag och Lisa kollade på en julkrubba som finns på VB kunde jag inte låta bli att undra ifall Maria också fick genomlida att spricka upp till analen och ifall Gud eller åtminstone någon vis man med nål och tråd i så fall kunde göra något för att hjälpa henne i den prekära situationen.

Nu har jag iallafall fått dagisvick två dagar i rad, vilket är jättesweet, samt sett Lisas nyinköpta Buffy säsong 5 ännu fler dagar i rad vilket ju nästan är ännu mer sweet.
Man måste man kanske göra något åt den här julen?



Typ köpa julklappar?

Okej, sånt här bara stör livet ur mig: Ett uppslag i dagens SvD tillägnas gårdagens Nobelfest. På ena sidan dominerar fyra bilder, alla föreställande män, varav de flesta tillhör årets pristagare. Texten under avhandlar också vinnarna av Nobelpriset. På sidan bredvid finns istället ett gäng stora bilder föreställande kvinnor på festen. Givetvis handlar texten under om klänningar. Jamen vad kul att kvinnorna får vara med på något hörn iallafall. Det känns ju som en väldigt kul och fräsch könsrollsuppdelning. Männen presterar och kvinnorna smyckar ut.

För övrigt känns det ju inte speciellt modernt att alla män fortfaranade har exakt samma kläder på sig så fort det kommer till mer uppklädda sammanhang. Lite orginalitet, någon?

Och en sak till när jag ändå är arg feminist: Alltså Svenska Akademien, kom igen, vad fan tänker de när de i sin motivering kallar Doris Lessing för "Den kvinnliga erfarenhetens epiker". Har vi inte kommit förbi det stadiet där alla tjejer som spelar musik tillsammans spelar i  tjejband, där alla filmer om kvinnor är tjejfilmer och där alla författarinnor som skriver böcker med kvinnliga huvudpersoner skilldrar "den kvinnliga erfarenheten". Öööööh.

Jag trodde jag visste vad begreppet "töntigt" innebar. Det var innan jag öppnade dagens metro och såg annonsen som tog töntighet till en helt ny nivå.

http://www.svensktnaringsliv.se/allmanna_nyheter/article40596.ece


ERA PUCKADE JÄVLAR!!

Okej, allihop. Jag vill inte tjata på er. Men tolkar jag situationen rätt om jag påstår att Buffy är avblåst för i kväll? Amanda och Daniela ska eventuellt ut och mitt bloggsnokande (hehe, denna värld av vetande!) säger mig att även Camilla och Ylva är inne på andra spår. Rätta mig om jag ha fel! Föreslå annars gärna ett nytt datum om ni är peppade.

Min fot är officiellt en isbit. Nu ska jag köpa nya strumpor, förbittra mig över skor som inte håller och gå till Världsbutiken för att bli frökenförsäljare. Ses!

Hemma hemma, efter dop och intensivt släktumgänge i dagarna sex. Mormor och morfar skötte sig ovanligt fint och trevligt för att vara så galna som de är (om man nu inte räknar ett uttalande som ifrågasätter afrikanska föredetta koloniers självständighet som provocerande; när det gäller morfar är det ju knappt ens att man orkar göra det mera). För övrigt sa morfar, som är svensklärare på gymnasiet, att han förbjöd alla sina elever att använda semikolon. Bah! Jag har minsann köpt Svenska Akademiens språklära och ska mästra konsten till varje pris. Följ mig i en interpunktionrevolution!!

Här hemma råder kaos och renovering. Jag måste fly härifrån tidigt imorgon innan hantverkarna kommer. Inte lätt att vara arbetslös, alltså.


En trevlig suffragette back when

Blir det något Buffy på lördag tjejer? Jag är på, och vad jag förstår är Amanda, Daniela och Ylva på. Kom igen!!