Spindlar samt en billig poäng
Idag har vi rensat spindelhäcken på jobbet. Vi kallar den inte så för att det är roligt. Vi kallar den för spindelhäcken för att den är full av galna och agressiva anabola-spindlar. De har långa, tunna ben och feta kroppar och hamnar nära en och på en. Idag var de värre än någonsin förut. Vi skek ikapp, ilande vrål var femte minut hela dagen. Kvarter tre på Backens kyrkogård var inte en fridfull plats för evig vila idag. Jag satte mig dessutom i någon sorts myrbo och blev myrbiten innanför tröjan. I'll wash, I'll wash, but I'll never be clean. Och mitt hjärta måste vara i dåligt skick.
Ikväll har vi ätit en festmåltid med grejer mamma & co. tagit med sig från Finland. Ingmar Bergman är död och jag ser med ett öga på Smultronstället samtidigt som vi äter finska chips. Nu kommer jag till den billiga poängen: alla finska snackspåsar har ordet MEGAPUSSI skrivit i enorma versaler tvärs över påsen. Megapussi. Megapussi! Jag skrattar högt i flera minuter varje gång jag tänker på detta.
Join the green side...?
Naturlig njutning?
På sista tiden har jag kännt mig mer och mer äcklad av tanken på animaliska produkter. Ja, kött, såklart, som alltid är äckligt, men också mjölkprodukter och ägg. Det känns liksom inte så naturligt att äta saker som andra djur har haft i kroppen. Euuwww, liksom. Juvermjölk! Hönsrumpeägg! Jag känner plötsligt en förnyad lust att slänga mig över vegansk näringlära och att lusläsa alla de där infospäckade vego-kokböckerna jag fått av folk alltsedan jag blev vegetarian för sex år sedan (men knappast använt, för att säga sanningen).
Dessa tendenser skrämmer mig lite. Jag vågar inte bli vegan. Det verkar för stort, svårt och ouppnåeligt. Men jag tänker så här: i vilken lagbok står det skrivet att man måste äta så himla mycket animaliska grejer? Man kan väl bara skära ner på det hela lite, köpa hem lite soja/havremjölk och inte äta för mycket mjölk- och äggprodukter med flit? Det är lite störande att alla vegetariska produkter ska ses som en grej för BARA vegetarianer, och alla veganska grejer som något för BARA veganer.
Ikväll kom mamma, Kaj och Nils hem efter att jag och Lisa varit ensamma i tre veckor. Det är trevligt att träffa dem igen, men det har också varit en fin försmak inför vår eventuella (troliga) hemifrån-flytt i höst att bo själva här. Jag och Lisa är imponerade och självgoda över hur bra mat vi har ätit medan vi varit själva. Verkligen fantstiskt så ansvarsfulla det visat sig att vi är. Vi har ätit jättegod, nyttig, välbalanserad och billig mat varje dag. Vi klappar oss själv på ryggen och kokar ännu en böngryta. Mumma!
Sex fötter under jord
Jag fick en försenad sudentpresent idag som the good people at Ginza hade slarvat bort. Hela första säsongen Six feet under. Jag dreglar. Boxen är så jävla het. Serien är så jävla bra. Min syster ger världsbästa presenterna.
Dessutom har hon ju fantastisk smak. I samma beställning kom också Cabaret och Bring it on. Hello happiness!
Vädret är så oerhört omväxlande. Idag var en fin och solig dag, men när jag cyklade hem från Yrsa ikväll blev jag blötare än blöta. Vad är grejen med det? Är det nu vi ska skrika "växthuseffekt!" och springa för att bulta på Al Gores port, eller är det normalt?
På söndag kommer mamma m.fl. hem efter att jag och Lisa har varit ensamma i tre veckor. Imorgon, suck, måste jag städa. Det känns inte helilla att tänka sig en flytt i höst. Det svåraste blir nog att lämna lillebror (ba-pa-pa) kvar.
65+?
Ikväll har jag haft en korsordsdate med Yrsa och vi förlustade oss i pensinärspervesioner genom att kombinera korsordslösande med lite hederlig skansken-allsång. Vi kommer att bli fina tanter.
På tv säger de alltid om folk som är döda typ "You know, xx always used to say .....". Vad kommer man att säga att jag alltid sa när jag är död?
Jag måste skaffa mig någon slags levnadsmotto som jag går omkirng och säger till alla så fort jag får tillfälle. Några förslag som passar in på mig?
På tv säger de alltid om folk som är döda typ "You know, xx always used to say .....". Vad kommer man att säga att jag alltid sa när jag är död?
Jag måste skaffa mig någon slags levnadsmotto som jag går omkirng och säger till alla så fort jag får tillfälle. Några förslag som passar in på mig?
Once again, everybody
Note to self: min hud känner inte till begreppet "brun". Grisrosa, däremot, är en gammal vän.
Gerilla tummie, help me mommy!
Min mage tycks ha drabbats av ett sällsynt våldsamt inbördeskrig. Det gör ont, ont, ont och nåting vrider på sig därinne. Jag rannsakar dagens diet för att förstå vari problemet sitter:
1 tallrik fil med müsli
1 bit av Yrsas morotskaka
Diverse chips och Nachos
2 rostade mackor med potatissallad
1 banan
2 majskolvar med mycket smör och salt
1 påse lösviktsgodis
Jamen vaddå, det låter väl hälsosamt och välbalanserat?
Jag ägnar som alla tonåringar med lite smak denna lördagkväll åt Harry P. Fast jag är så totalt off att jag läser om Halfblood prince just nu, och avvaktar med Deathly hallows. Min hjärna är på något vis fortfarande kvar i femte boken. Jag måste läsa om så allting fastnar.
1 tallrik fil med müsli
1 bit av Yrsas morotskaka
Diverse chips och Nachos
2 rostade mackor med potatissallad
1 banan
2 majskolvar med mycket smör och salt
1 påse lösviktsgodis
Jamen vaddå, det låter väl hälsosamt och välbalanserat?
Jag ägnar som alla tonåringar med lite smak denna lördagkväll åt Harry P. Fast jag är så totalt off att jag läser om Halfblood prince just nu, och avvaktar med Deathly hallows. Min hjärna är på något vis fortfarande kvar i femte boken. Jag måste läsa om så allting fastnar.
Intressant läsning
Det står: Kulhål i Natacha Peyres och Dhani Lennevalds jeep
Jag läser: Knullhål i Natacha Peyres och Dhani Lennevalds jeep
Jag läser: Knullhål i Natacha Peyres och Dhani Lennevalds jeep
Klagosång
JAG ÄR UTTRÅKAD!
TA MIG BORT FRÅN DENNA STAD!
TA MIG MED TILL TRÄSTOCK, TILL STORSJÖYRAN, TILL WAY OUT WEST, NÅGON!
Ta med mig ut i världen!
TA MIG BORT FRÅN DENNA STAD!
TA MIG MED TILL TRÄSTOCK, TILL STORSJÖYRAN, TILL WAY OUT WEST, NÅGON!
Ta med mig ut i världen!
Fan
Saker kunde vara så mycket, mycket enklare. Man kunde få så mycket mer.
Fan.
Jag vill bara suga all rädsla ut ur min kropp. Bort. Jag behöver dig inte.
Jag är rädd för allt.
------
17:53
Bitter much?
Fan.
Jag vill bara suga all rädsla ut ur min kropp. Bort. Jag behöver dig inte.
Jag är rädd för allt.
------
17:53
Bitter much?
Lunch.
Idag är en sällsynt spännande dag på kyrkogården. Hela förmiddagen har jag och Elisabeth fascinerats av en mycket mystisk man som står på backenskolans skolgård och bränner papper i en soptunna (som vi tror att han själv tagit med sig). Han hade med sig en hel sopsäck full, men han bränner de inte i mängder, utan lägger koncentrerat och meditativt i dem i tunnan, ett och ett. Det är någon sorts ritual. Vi har spekulerat, och tror att det handlar om någon sort Uppgörelse med skoltiden. Möjligen har det att göra med matte.
Glömde fixa lunchlåda så nu är jag hemma och äter. Självklart slänger jag mig direkt över datorn. HUR kunde det bli så här?
Glömde fixa lunchlåda så nu är jag hemma och äter. Självklart slänger jag mig direkt över datorn. HUR kunde det bli så här?
Jojo minsann
Jag har precis fått studentkortet och jag känner kärleken flöda. Alla ser verkligen sönderpeppade och jätteglada ut och är snyggaste klassen någonsin. Lätt. <3
Jag börjar känna mig nervös nu när alla tidningar kör stora upppeppningar inför sista Harry Potter. Shit alltså. Det här känns ju nästan lika slutgiltigt som studenten.
Jag börjar känna mig nervös nu när alla tidningar kör stora upppeppningar inför sista Harry Potter. Shit alltså. Det här känns ju nästan lika slutgiltigt som studenten.
Ett inlägg fyllt av skamlös reklam
Igår hängde jag på Täfteåfestivalen och sålde rättvisemärkt kaffe och godis med Lisa, Emelie och Annsofie. Det var trevligt, och fin musik och grejer. En solnedgång och ett partytält på stranden där man kunde dansa till kära klassiker som Tainted love och Rescue me. En fin påminnelse om min gamla vän dansbeusningens existens (tillskillnad från alkoholberusningen, vill säga, som inte gjorde något besök under kvällen). Bra med kaffe sålde vi också. Det var fint.
Bara så ni vet, alla ni därute som bara törstar efter att rättvisa ska skipas, i höst öppnar Världsbutiken på nytt i en lokal nära dig! Ääääntligen, might I add, så kom dit eller var en skit. Eller hur man nu säger.
Också: Om någon därute är sugen på gratis inträde på Noliamässan nu i augusti så är jag er go-to-girl! Allt som krävs i utbyte är tre timmar bakom borden på mässans rättvisaste monter, med puttrande kaffe och småprat med kunder - sedan är ni fria att mingla loss bland nya traktormodeller och styckat kött och alla andra spännande saker som gör Noliamässan till alla Umeåbors största event of the year. Någon som är på?
Bara så ni vet, alla ni därute som bara törstar efter att rättvisa ska skipas, i höst öppnar Världsbutiken på nytt i en lokal nära dig! Ääääntligen, might I add, så kom dit eller var en skit. Eller hur man nu säger.
Också: Om någon därute är sugen på gratis inträde på Noliamässan nu i augusti så är jag er go-to-girl! Allt som krävs i utbyte är tre timmar bakom borden på mässans rättvisaste monter, med puttrande kaffe och småprat med kunder - sedan är ni fria att mingla loss bland nya traktormodeller och styckat kött och alla andra spännande saker som gör Noliamässan till alla Umeåbors största event of the year. Någon som är på?
All that jazz
Jag säger det bara:
Snygg-snyggare-sydväst
Så här fin är jag nästan ute på kyrkogården dessa dagar. Lägg till sommarens färg, ill-orange, och ni har min outfit of the day. Everyday.
Det är sjukt härligt att jobba utomhus i denna veckas vädersvariationer: grått duggregn varvat med piskande spöregn. Hörrni, glöm att jag någonsin klagade på värmen.
Chicago på tv. Ooohh, musikaler för livet.
Snygg-snyggare-sydväst
Så här fin är jag nästan ute på kyrkogården dessa dagar. Lägg till sommarens färg, ill-orange, och ni har min outfit of the day. Everyday.
Det är sjukt härligt att jobba utomhus i denna veckas vädersvariationer: grått duggregn varvat med piskande spöregn. Hörrni, glöm att jag någonsin klagade på värmen.
Chicago på tv. Ooohh, musikaler för livet.
Why, oh why, my foolish, foolish self?!
Jag fan suger på att konsumera.
Som jag skrivit tidigare har jag haft planer på att köpa mig själv en studentpresent för studentpresentspengarna, och jag hade bestämt mig för en mp3-spelare. Det skulle vara såå bra att ha på jobbet och i livet och ja, i varje millimeter av verkligheten. Den jag hade gick sönder förra sommaren och såklart har jag inte pallat att köpa en ny. Jag gjorde iallafall slag i saken idag, bara en månad efter att ha bestämt mig för det, det är ju otroligt lite ältande (?!). Jag visste att jag egentligen borde ha haft med mig någon för att balansera min köpångest lite, men hur det nu var for jag själv och har typ haft hjärtklappning från det att jag klev in på Vicktoriagallerian tills nu. Åååå, jag förstår inte mig själv, ibland får jag bara en idé om hur något ska vara och gör det fast det är totalt ologiskt. Jag hade fått en vision att jag nu, för en gångs skull skulle bre på utav bara helvete och köpa mig en lyxig mp3, men VARFÖR? Nu har jag köpt en som är svindyr (eller iallafall enligt mig) som man kan spela upp filmer i, men det är ju egentligen mest musiken jag vill åt. Ååååh, dumma jag. Det här är nog den enskillt dyraste grejen (1000 kr) jag har köpt själv, förutom resan till grekland förra året. Det fanns riktigt bra mp3-spelare för typ 400-500 spänn, jag kunde ha köpt en sån och haft råd med en crappig digitalkamera också.
När jag hade köpt min spelare hamnade jag i totalt chocktillstånd och passade på att köpa en ny riktig dagbok, vilket jag inte haft en ordentlig av typ sen innan jag började blogga (för att jag nödvändigtvis vill ha en utan spiralkant, men i normaltillstånd är för snål för att betala typ 100 spänn för en sån). Sen gick det utför och jag köpte 4 pocketböcker också. Det händer heller aldrig (hallå, bibliotek?!). Konsumtionsdjävulen i mig märkte att saker var i görningen och passade på. Men dessutom, jag har faktiskt blivit mycket mer slösaktig på sistone.
Oh. Jag hade tänkt fara direkt till pappa och ladda över en massa musik så att jag kan börja använda mp3:n direkt, men nu måste jag först ta en massa tid till att älta om jag verkligen ska behålla den eller inte.
Tillsvidare ska jag laga mat. Jag har fått en vision: Hummuslasagne. Galenskap eller genialitet? Time will tell!
Som jag skrivit tidigare har jag haft planer på att köpa mig själv en studentpresent för studentpresentspengarna, och jag hade bestämt mig för en mp3-spelare. Det skulle vara såå bra att ha på jobbet och i livet och ja, i varje millimeter av verkligheten. Den jag hade gick sönder förra sommaren och såklart har jag inte pallat att köpa en ny. Jag gjorde iallafall slag i saken idag, bara en månad efter att ha bestämt mig för det, det är ju otroligt lite ältande (?!). Jag visste att jag egentligen borde ha haft med mig någon för att balansera min köpångest lite, men hur det nu var for jag själv och har typ haft hjärtklappning från det att jag klev in på Vicktoriagallerian tills nu. Åååå, jag förstår inte mig själv, ibland får jag bara en idé om hur något ska vara och gör det fast det är totalt ologiskt. Jag hade fått en vision att jag nu, för en gångs skull skulle bre på utav bara helvete och köpa mig en lyxig mp3, men VARFÖR? Nu har jag köpt en som är svindyr (eller iallafall enligt mig) som man kan spela upp filmer i, men det är ju egentligen mest musiken jag vill åt. Ååååh, dumma jag. Det här är nog den enskillt dyraste grejen (1000 kr) jag har köpt själv, förutom resan till grekland förra året. Det fanns riktigt bra mp3-spelare för typ 400-500 spänn, jag kunde ha köpt en sån och haft råd med en crappig digitalkamera också.
När jag hade köpt min spelare hamnade jag i totalt chocktillstånd och passade på att köpa en ny riktig dagbok, vilket jag inte haft en ordentlig av typ sen innan jag började blogga (för att jag nödvändigtvis vill ha en utan spiralkant, men i normaltillstånd är för snål för att betala typ 100 spänn för en sån). Sen gick det utför och jag köpte 4 pocketböcker också. Det händer heller aldrig (hallå, bibliotek?!). Konsumtionsdjävulen i mig märkte att saker var i görningen och passade på. Men dessutom, jag har faktiskt blivit mycket mer slösaktig på sistone.
Oh. Jag hade tänkt fara direkt till pappa och ladda över en massa musik så att jag kan börja använda mp3:n direkt, men nu måste jag först ta en massa tid till att älta om jag verkligen ska behålla den eller inte.
Tillsvidare ska jag laga mat. Jag har fått en vision: Hummuslasagne. Galenskap eller genialitet? Time will tell!
Kärlek i luften
Under min encounter med Bjerre idag fick jag bland annat reda på att vårt klassföreståndar-dreamteam ska splittras upp i höst och ha hand om olika klasser. Jag har alltid tyckt att de är en lite lustig hopparning. Bjerres hjärtliga flummighet skär sig en aning mot Görans mer ironiska och hippa foreveryoung-attityd. De skulle kunna ha en sitcom ihop om man spädde på dem lite och jag kan inte låta bli att undra vad de tycker om varandra egentligen. På tråkiga klassrådstimmar har det ibland hänt att jag roat mig med att övertyga mig själv om att de i själva verket känner hemlig och hopplöst trånande kärlek till varandra. Vartenda ord, varenda blick, händer som av misstag (eller?) snuddar vid varandra vibbrerar av outalade undermeningar. Om ni nån gång sett mig skratta diskret medan vi pratar om mobbingplaner och studentvagnar kan det ha varit för att Bjerre och Göran förläget slår undan blickarna från varandra för att inte börja rodna.
Ibland är det enkelt att ha kul.
Ibland är det enkelt att ha kul.
Bjerre i lådan
Bjerre har en tendens att dyka upp överallt, antingen i egen hög person eller som samtalsämne. Typ alla vuxna jag någonsin har att göra med utanför skolan säger hela tiden något i stil med "jaha, text och media? Då har du kanske Bjerre?". Han är en karaktär, den mannen.
....Så jag går in på rasten på mitt sommarjobb och vem sitter i fikarummet tillbakalutad med en kaffekopp i handen?
Du gissade det.
....Så jag går in på rasten på mitt sommarjobb och vem sitter i fikarummet tillbakalutad med en kaffekopp i handen?
Du gissade det.
Ett skriande behov av trygghet
Vad är grejen med dokusåpor och ritualer? Allting sker på samma sätt i varje avsnitt och programledaren upprepar samma ord, som om de vore magiska. Jag ser på på top model kanada: "Congratulations. You're still in the running towards becoming Canadas next top model."
Kanske har dokusåpaprosucenterna ett ovanligt stort behov av trygghet och struktur.
Kanske har dokusåpaprosucenterna ett ovanligt stort behov av trygghet och struktur.
Rätt ljud i rätt öra
Åååå jag glömmde alla bra skivor hos pappa, och jag orkar inte fara dit för att hämta dem och det regnar ute. Speciellt den jag brännde senast vill jag höra nu, jag vill höra Allt som var ditt och jag vill höra Prayer for the weekend medmera medmera. Radion spelar ingenting kul och Sanna Bråding är dryg och har till råga på allt tagit dit medlemmar ur The Poodles som tror de är roliga men får mig att stänga av i protest (varför the poodles? Varför? Varför kallar sig någon för "kicken" och varför ger någon annan denne "kicken" ett inslag i tv på bästa sändningstid?). Jag slår på tvn och inser att jag saknar ztv. Faktiskt.
Som vanligt: tusen saker jag vill göra och som jag borde göra men som aldrig blir av. 100 ställer jag önskar att jag var på. Nu ska jag ta på mig strumpor och läsa i min bok.
EDIT:
Å, och jag glömde: Nils den lilla mediaslaven har tagit med sig den bärbara datorn på semestern, aka den enda datorn med ljud. Suurt. Suuurt. Han nöjer sig inte med sin splitternya lyxiga mp4. Jävla kapitalistsvin. Eller nått. ;)
Som vanligt: tusen saker jag vill göra och som jag borde göra men som aldrig blir av. 100 ställer jag önskar att jag var på. Nu ska jag ta på mig strumpor och läsa i min bok.
EDIT:
Å, och jag glömde: Nils den lilla mediaslaven har tagit med sig den bärbara datorn på semestern, aka den enda datorn med ljud. Suurt. Suuurt. Han nöjer sig inte med sin splitternya lyxiga mp4. Jävla kapitalistsvin. Eller nått. ;)
Redneck
Det blir rejält varmt på min lilla kyrkogård ska ni veta. Om de här brännheta dagarna håller i sig är det lika bra att jag hugger i och börjar gräva på min grav. Jag har sett ut en fin liten gräsplätt och har nu dödskoll på vilka blommor som överlever och vilka som dör i somarhettan. Synd bara att jag inte kommer ihåg vad de heter så jag kan skicka blommogram till mig själv.
Varje dag står man dessutom inför ett val: omedelbar död i värmeslag eller en framtida död i hudcancer, ackompanjerat men en trevligt illrosa hudfärg och sveda. Hudcancern har verkat rätt lockande hittills.
Jag har aldrig varit en shortsperson, jag tror inte jag äger ett användsdugligt par. Kjol eller långbyxor är klart att föredra, men jag börjar inse poängen med det hela när jag lånade av pappa för att ha på jobbet. (They're pants, but I'm not as hot! Genius!) Så anyway, slutsatsen var att jag måste get me some of that och jag fick en mycket livlig och målande vision om vilka fantastiska och billiga shorts det skulle finnas på Ica Maxi. Jag vet inte varför, det bara känndes som Stället. Så i eftermiddags kände jag mig käck som en Tjeck och tog mig en fin cykeltur dit. Naturligtvis var det inte lika fantastiskt som jag drömmt om och det kom liksom tillbaka till mig att jag tycker shorts är rätt fula. Min snålhet gjorde sig dessuom påmind och jag insåg hur bortskämd jag blivit av alla mina år som stammis på myrorna (200 kr? Outrrrrrageous!). Men ett par shorts fick jag tillslut. Rätt fula. Och dyra. Ouch. Borde ha gått på rean på typ HM istället.
På vägen till Maxi såg jag en 60+ tant med jättestora hängbröst och en liten, liten axelbandslös bikini som liksom bara täckte precis nederdelen av brösten. Hon bara cyklade, helt lungt, till synes totalt obekymrad om det faktum att just ingenting stod i vägen för ett fullt flashande mitt på backenvägen. Jag ska inte go stillpolis on er utan bara konstatera att det var typ det coolaste jag har sett och efter en stunds betänketid kom jag fram till att jag vill bli precis som hon (verkade) när jag blir gammal. Eller nej. Nu förresten.
Varje dag står man dessutom inför ett val: omedelbar död i värmeslag eller en framtida död i hudcancer, ackompanjerat men en trevligt illrosa hudfärg och sveda. Hudcancern har verkat rätt lockande hittills.
Jag har aldrig varit en shortsperson, jag tror inte jag äger ett användsdugligt par. Kjol eller långbyxor är klart att föredra, men jag börjar inse poängen med det hela när jag lånade av pappa för att ha på jobbet. (They're pants, but I'm not as hot! Genius!) Så anyway, slutsatsen var att jag måste get me some of that och jag fick en mycket livlig och målande vision om vilka fantastiska och billiga shorts det skulle finnas på Ica Maxi. Jag vet inte varför, det bara känndes som Stället. Så i eftermiddags kände jag mig käck som en Tjeck och tog mig en fin cykeltur dit. Naturligtvis var det inte lika fantastiskt som jag drömmt om och det kom liksom tillbaka till mig att jag tycker shorts är rätt fula. Min snålhet gjorde sig dessuom påmind och jag insåg hur bortskämd jag blivit av alla mina år som stammis på myrorna (200 kr? Outrrrrrageous!). Men ett par shorts fick jag tillslut. Rätt fula. Och dyra. Ouch. Borde ha gått på rean på typ HM istället.
På vägen till Maxi såg jag en 60+ tant med jättestora hängbröst och en liten, liten axelbandslös bikini som liksom bara täckte precis nederdelen av brösten. Hon bara cyklade, helt lungt, till synes totalt obekymrad om det faktum att just ingenting stod i vägen för ett fullt flashande mitt på backenvägen. Jag ska inte go stillpolis on er utan bara konstatera att det var typ det coolaste jag har sett och efter en stunds betänketid kom jag fram till att jag vill bli precis som hon (verkade) när jag blir gammal. Eller nej. Nu förresten.
Åå mermermer
Idag har jag varit hos Yrsa och ätit en burk oliver nästan på egen hand, sjungit allsång och dippat morötter. Det var trevligt. Vi hade typ inte setts sen studenten. Det suger att jobba ibland. Jag ser 50 år av arbete passera framtids-revy i mitt huvud.
Just nu känner jag som att det saknas något, något betydelsefullt. Jag vill vidare, jag vill ha mer. Jag vet inte vad. Eller,
Jag vet etttusen saker jag vill
men jag vet inte vad jag längtar till.
-----
Aaah. Konturerna kring identitet som vi målar upp för att veta vilka vi är, men de blir till stängsel, till fängelsen. Idag vill jag vara idealist, en rabiat feminist, aktivist, och jag blir så arg för att jag alltid måste vara rädd för att verka pretentiös, för att vara för pk, för att dra till mig för mycket uppmärksamhet och för att säga alla de saker som alla redan vet, åh, jag vet, alla vet det redan men men men... Ahhhh visst blir man less!? Och ååå, jag vet att ni redan vet men blir man inte less, ser det inte absurdt och sjukt ut ibland med alla uppdelningar, jag vet att ni redan vet, men är det inte konstigt att vi ska avgränsa oss i vad som är manligt och kvinnligt och vad som är ditt och vad som är datt, är det inte konstigt att bara hälften av befolkningen får göra vissa grejer medan andra hälften får göra andra, och åååh, jag vet, alla får göra precis som de vill vi borde bara få mer utrymme till att finnas till.
Mitt huvud är ett virrvarr ikväll så då blir bloggen det med. Håll till godo. Imorgon ska jag skriva ett samlat och kanske till och med humoristiskt blogginlägg. Kanske.
Sleep tight, goodnight, alright?!
Foto: PappaBjörn
Jag är ett under av hälsosamma sovvanor dessa dagar. Därför skall jag strax gå och lägga mig. Och jag har bara (eehum?) försovit mig två gånger under de tre veckor jag jobbat. Jag blir nog emloyee of the month eller nått för det.
I helgen var jag bland annat på Shape Up, där jag inte bara träffade två kollegor utan även min 50+ chef. Det känndes lite smått otippat. Idag frågade han om jag haft roligt och kommenterade att det var mycket att titta på. Jag hoppas han syftade på Wheels-paraden som var åskådbar från uteserveringen och inte 30 år yngre kvinnor. Det verkar inte riktigt som hans game. Kanske menade han fulla ungdomar i manisk dans. Det skulle ju i och för sig kunna vara en rolig syn om man lägger den sidan till. For hem rätt tidigt eftersom mina stackars kompanjoner hade sina helgjobb att tänka på dagen därpå (gjorde jag rätt som tackade nej till det? EeehJa.) Jag var fortfarande rätt duktigt småfull när jag kom hem efter att ha skrålat 16 tons halva vägen med Lisa. Nils och pappa var såklart uppe så jag fick tona ner mig lite eftersom jag typ har fobi för att min lillebror ska märka att jag är full, så jag rundade av med en buffy, glass och framför-soffan-sömn. På söndagen åkte vi ut till farmor igen eftersom mina stockholmskusiner var där. Som vanligt en aning tafatt och pinsamt, men det gick an och blev hyffsat trevligt. Det är så med alla mina jämnåriga kusiner, liksom, vi lekte så himla mycket när vi var små, hade så kul alltid, men med åren blir det svårare och svårare att etablera någon sorts relation till dem. Jag var nästan på G att skriva en bok om det där. Spökklubbens sönderfall typ, höhö. Men som allt annat blev det inte av. Nåja. Jag lyckades i varje fall vara rätt trevlig mot N's flickvän som var med, senast vi sågs minns jag det som att vi knappt pratade (men så illa kan det väl knappast ha varit??)
Neeej men gudars, klockan är ju snart halv tolv! Dusch, sen sömn. Idag har jag brännt mig. Såklart.
