"Det här var som en ovanlig boomerang, som inte kommer tillbaka"
(kastar iväg en rak, vanlig pinne)


Av någon anledning tycker jag det var hysteriskt roligt.

ooo, jag orkar ju aldrig styra upp någonting. Inte ens blogga som en duktig f.d. text- och mediaelev.
Jag förstår inte hur jag kan lyckas med konsten att aldrig egentligen göra någonting och samtidigt uppleva det som att jag inte har tid att göra någonting annat. Strange.

Just nu är jag inne i en djup Oz-besatthet/längtan. Det är aningen sjukt tycker jag, att längta så mycket efter en serie där de bara misshandlar varandra, dödar varandra, våldtar varandra och är allmänt psykopatiska. Det är lite sjukt att bli glad av att se en sån serie (speciellt när man sett det hela en gång förut och vet att det går åt helvete för i princip alla klaraktärer, både de man gillar och ogillar). Jag brukar bortförklara det med att jag blir glad för att den är så välgjord, men det är ändå lite creepy. Jag jobbar på att styra upp andra säsongen, men det går sådär. Nedladdningen går sjukt lånmgsam och jag är rätt pank.

Ikväl har jag ätit daal med massa Världsbutikenfolk och haft fint möte. Stod dock i butiken typ 3 h idag och inte en enda kund kom in. Surt indeed.

Imorgon ska jag tillbaka till samma förskola som torsdag och fredag. Woo!

Jag bara älskar magsjuketider just nu, för då ringer Vikariebanken ibland. Jag överväger att inte tvätta händerna efter att jag bytt blöja på diarrébarnen och sedan typ skaka hand med personalen väldigt mycket eller torka av mig på deras kläder. Själv har jag inte haft magsjuka på typ tio år, så jag börjar få hybris. Jag får säkert vinterkräksjukan som straff.

En aningen scary unge där jag vickade i tisdags:
Barn: Du får inte sitta här!
Jag: Får jag inte! Jo, det får jag visst.
Barn (glatt): Nej, om du gör det så dör hela din familj!
Jag (lite chockad): Hehehe eeeeh, nej, men vad säger du? Så säger man väl inte...
Barn (med enormt leende): Jooo, jag kommer döda hela din familj!!

Tror den personen att den är bättre än jag?

Jag har stora planer för 2008. Det är ju faktiskt ett jubileumsår! Och nu ska saker börja hända. Jag ska få dem att hända! Jobb, flytt, körkort, engagemang och kreativitet. Oja.

Ikväll har jag, Lisa och Ellen åkt skrana på bräntberget. Bättre lördagkvällsunderhållning får man leta länge efter. Backen var övergiven (så när som på ett högljutt gäng som hade en brasa där de med största sannolikhet höll i någon sorts bebis-offringsritual, alternativt söp) och låg under moln. Den avstannade liften såg ut som rester från en annan tid; mycket post-apokalyptiskt. Och mycket, mycket roligt. Dumt att jag inte åkt skrana på så många år. Dumt att jag inte äger någon skrana. Mycket dumt att man slutar göra en massa saker när man blir vuxnare fast de är så roliga. 

I fredags var vi och drack några öl på Scharinska. Vilken fest att äntligen få komma dit utan problem! Jag har aldrig varit där förut och tyckte det var väldigt mysigt. Men sen gick vi hem och såg mer Buffy, såklart. Det är fint att umgås med människor som delar ens sjukliga besatthet. Då slipper man känna sig tjatig.

Ajaj. Nu är vintern på allvar här. Säkra tecken är allt eksem på handleder, armveck och uppsvullnande ögonlock som alltid återvänder. Samt, förstås de fnöskestorra, sönderslashade läpparna. I natt letade jag överallt efter någon gammal rest av något läppmjukgörande men hittad inget. Jag kunde inte sova och hade ont i läpparna av torrhet. När jag tillslut somnade drömde jag faktiskt om att jag hittade en gammal försvarets hudsalva där jag helt euforiskt grävde ut de sista resterna med naglarna i stora sjok som jag smetade på läpparna. Det är illa. Jag tror iallafall att det var en dröm. Å andra sidan var käpparna betydligt mjukare igen när jag vaknade...

Nu drogar jag nyinköpt lypsyl 20 liter/h. Himmelskt, himmelskt.