Ho ho ho,
jag ska sova med lönebeskedet tryckt tätt i min famn inatt. Inte för att det är stort, men i varje fall mitt. Får icke glömma bort att jag faktiskt är arbetslös!

Jag hade tänkt börja plugga lite smått i höst, men jag har nu förstått att även om man bara tar bidragsdelen dras det av de där begränsade antalet veckorna man kan få studiestöd av csn och det känns ju lite ovärt, eftersom jag bara tänkte okynnestudera lite och tjäna pengar på det hela. Det är svårt när man inte är säker på vad eller hur mycket man kommer vilja studera när man kommit till den där punkten då man börjar ta sitt liv på allvar och vill ha något att säga till om i den framtida utformningen av sagda liv. Fast jag tror jag skulle behöva det. Träffa lite folk och lära mig något.

Ikväll minns jag Dana International av någon anledning. Det tycker jag ni också ska göra! Varför skulle ni inte?




Det var väl trevligt! Om ni, som jag, undrar hur det går för en könsopererad kvinna i Israel att göra popkarriär så kan jag meddela att det går fint. Jag har nämligen undersökt saken.

Idag drack jag nog den bästa kaffekoppen någonsin. Jag satt i Världsbutiken och var trött och sur och less och åt en lätt äcklig lunch, men så kokade jag en kopp organico mellanmörkrostat och såg plötsligt att solen lyste, att det nästan var vår och att mitt liv typ var helt fantastiskt och underbart. Jag vet inte om jag råkade komma åt någons hemliga knarkstasch eller så. Kanske borde jag bara börja dricka mer mörkrostat kaffe. Den där koppen träffade helt rätt.

Nu väntar jag på sommaren. Jag har visioner för sommaren. Jag har oldschool-rullskridskor från tradera, jag har skisser på kläder och jag har en lägenhet att bo i. Det blir fint. Imorgon hoppas jag på att få en fet paycheck. Eller iallafall en paycheck. Och jag har redan arbete för tre av fem dagar denna vecka. Sweet.

Har kollat senaste project runway säsongen maniskt via youtube sen i söndags och upptäckte först ikväll att hela säsongen inte ens sänts i USA än. Bara två avsnitt kvar och nu måste jag plötsligt vänta typ två veckor för att få se vem som vinner och de färdiga kollektionerna efter att ha slukat x antal avsnitt per kväll sista dagarna. Jag abstinensar och ser deltagarna i mitt huvud då jag blundar. Iiiih. Project Runway i mitt hjärta. Jag tror jag måste gå och sy något eller så. Det kanske hjälper.

"She's the fiercest person I've ever met, and I've met some fierce bitches up in my life"
Hih.

Jag har blivit som en sån där tjej som så ofta porträtteras i filmer och tv-serier. En sån som väntar slaviskt vid telefonen i väntan på att den där speciella ska ringa och vilja ha henne. Hon är jag nu. Hon som knappt vågar planera in något på dagarna. Hon som rycker till hoppfullt varje gång mobilen sätter igång sin väckarklocka. Hon som grämer sig för att mobilen var oladdad HELA dagen igår, för en gång ringde det faktiskt på en söndag. Hon är jag, fast jag väntar ju inte på någon dissig kille dårå, utan på att alla dagis ska ringa och säga att de inte kan leva längre utan mig. Liksom jag trodde vi hade nått? Liksom jag tyckte ju att det klickade? Liksom att det var seriöst den här gången? Liksom ring, ring, bara du slog en signal? Liksom Call me on the line. Call me, call me any, anytime. Call me, my love, you can call me any day or night.
Call me

Om inte (peppar, peppar, ta i trä) den sura kvinnan på bostaden hör av sig och tar tillbaka är vi godkända för en alldelens egen lägenhet att hyra! Vi tackade jag till den utan att ha sett den, bara för att det var den planlösning vi gillade. Idag var vi där och kollade, och nu känns det verkligen som om vi vunnit på lotteri. Det var den absolut fräschaste och snyggaste lägenheten vi kollat på! Dessutom schyssta människor som vill sälja fina möbler till oss som bor där.

Jag är så sjukt peppad även om ekonomin blir knapp. Tur för mig att jag finner en pervers njutning i tanken på att leva riktigt, riktigt fattigt (ack, att vara en privilligerad medelklassunge) med vatten och bönor varje dag. A dream come true, liksom! Nu gäller att spara och vikariera som mycket som bara är möjligt och samla krafterna för att kamma in alla möbler vi behöver. Ååååå, men Lycka, Lycka!!!!

Jag tror dessutom att jag funderat ut vad jag ska göra i höst. Även om jag inte helt gett upp tanken på att få arbete än.

Igår försökte Emelie övertala mig och Lisa att vi visst har råd att flytta hemifrån trots det faktum att jag är typ pank. Hon lyckades nästan. Jag älskar hemma men livet måste börja röra på sig snart. Det börjar bli reumatiskt.