Jag har alltid haft lite svårt för Peter Jöbacks så väldigt gräddiga sångröst och stil. Drivit lite med honom sådär. Jag och Lisa har haft ett länge pågående skämt om honom men jag känner att min ironiska dyrkan av honom nu börjar röra sig i ett gränsland farligt nära allvar. Jag har bestämt mig för att uppgradera honom, för han har trots allt sjungit två låtar som jag älskar (Italy vs. Helsinki och Guldet blev till sand). Nu har jag bestämt mig.
Jag gillar The Peter.

Och jag slår på ettan och han står och sjunger sin nya stockholmslåt i något barnprogram och jag säger uppfodrande till min lillebror: Men hör vad fin röst han har! Hör vad han sjunger innerligt! Innerligt!!

En innerligt glad Peter back in the days