Bästa söndagen, bästa våren. En sån dag då jag lovat lovat lovat mig själv att kliva upp i tid och ge mig ut i solen - och se på fan, faktiskt gjorde det också. En dag utan tidspress och stress då jag bara dragit mig fram i maklig takt längs med den tinande umeälven. Promenerade innåt stan och köpte en macka att äta på en bänk. En sån dag då jag plötsligt upptäcker att jag varit ute och bara varit i fyra timmar. En dag då jag faktiskt inte känner mig socialt handikappad, av den enkla anledningen att jag dagen innan - bästa lördag - faktiskt nästintill gjorde en ny bekantskap, helt oväntat och helt utan berusningsmedel. En bra dag, sannerligen. Och solen varm, röda vårkappan på. Jag känner hur vinterns klor släpper taget, hur lungorna liksom öppnas efter fem månader av att ha hållit andan - samma sak varje år.

Nu ska jag ligga i soffan och läsa söndagstidningar.