En sak till appropå Världsbutiken som jag tycker är lite lustig: eftersom jag träffade Linus första gången när jag jobbade i Världsbutiken (det hela var väldigt fint, mer om det en annan gång kanske!) och han berättade om mig utifrån det för sina kompisar kallar tydligen vissa av dem mig för FairtradeAnna. En kväll när träffade vi på en mer avlägsen bekant till honom, och hon bara: jaha, är det du som håller på med fairtrade. Det har tydligen blivit förenat med min identitet. Och det verkar sprida sig, för ett tag sedan stötte jag på en man på universitetet som jag haft att gör med genom butiken, och när jag hälsade utbrast han "Men är det rättvis handel- Anna!". Det tycker jag är schysst, för det låter som ett superhjältenamn. Jag ka etablera mig som FairtradeAnna och låta sy upp en trikådräkt med mantel med rättvisemärktloggan frampå, och så ska jag gå runt i stan och se lite förmer ut sådär, fast samtidigt lite mild och blid, så att folk förstår vad det är frågan om. Jag ser framför mig barn som rycker sina föräldrar lite försiktigt i jackärmarna, pekar på mig och viskar "pappa, vem är det där?". Och föräldrarna, så tagna av situationens storhet att de inte ens förmår att förmana barnen för att de pekar ska svara "det där mitt barn, det är FairtradeAnna, och den som är god mot henne får handla rättvisemärkt choklad".

Ett litet ödmjukt tankesprång, sådär.